2013-09-13 | 19:53:50

bryr du dig eller är du nyfiken?

Kan tycka det är ganska intressant när man helt plötsligt får meddelande av olika slag från människor man inte har pratat med på år och så skriver dom saknar dig vännen, vad händer i ditt liv?
med tanke på att jag inte döljer att jag ska skilja mig så krävs det inte ett högt iq för att fatta att dom bara vill veta alla detaljer.
jag har inget att dölja men jag är inte dum, falsk vänskap och omtanke kan jag vara utan!


2013-09-13 | 18:06:25

Då börjar jag om på nytt

Det händer mycket i mitt liv just nu och jag behöver skriva ner mina tankar igen.
Det är skilsmässa på G mellan mig och min man, jag har träffat en ny som jag kommer att kalla för A och barnrn börjar bli stora!
2011-01-29 | 10:49:56

Super God Och Lätt Paj...

Key Lime Pie

Kexbotten                                                   
200 g digestivekex                                        
100 g smör                                                  
Fyllning                                                      
1 burk kondenserad mjölk (400 g)
4 st äggulor
5 st limefrukter, skal och saft

Till servering
Vispad grädde

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Krossa kexen till små smulor i en mixer.
3. Blanda dem med smält smör.
4. Tryck ut blandningen i botten och upp på kanterna i 4 mindre pajformar eller en stor.
5. Förgrädda pajskalen i mitten av ugnen i cirka 10 minuter.
6. Låt svalna.
7. Blanda kondenserad mjölk med äggulor, rivet limeskal och saft.
8. Låt smeten dra åt sig smak av limeskalen i minst 30–60 minuter.
9. Sila smeten genom en finmaskig sil och släng skalen (inte helt nödvndigt om man har rivit skalen fint).
10. Fyll pajskalen och grädda i mitten av ugnen i cirka 15 minuter (något längre om det är 1 stor paj ca 20-25 min).

Den kan ätas både varm och kall.
Super god!
Bilder kommer snart

2011-01-24 | 19:41:14

Hur Ärlig Ska Man Vara?

Min underbara son på 6 år fråga mig idag, hur dog ingamormors föräldrar?
(Ingamormor är barnens namn på gamlamormor)
Då kom jag att tänka på första gången han fråga mig om döden.

Jag har alltid haft tanken att man ska vara ärlig mot barn men hålla det på dera nivå.
Leo fråga mig första gången när han var 3,5 år varför han inte hade en morfar och jag förklara för han som det var.

Att hans morfar blev sjuk och att det inte gick att bota så nu är han i himmeln istället.
Några dagar efter att vi hade pratat ville dagis ha ett möte med mig och jag förstod inte riktigt varför.
Då hade Leo tydligen pratat med en av sina kompisar och berättat vad jag sagt om döden och att hans morfar var död.
Detta accepterades inte på dagis för sånt fick man inte prata om med så små barn för det behöver dom inte veta!
Självklart var min fråga då vad jag skulle ha svarat honom?
Jo, jag skulle ha sagt att han var bortrest eller något liknande för barn kan inte hantera döden.
Ska vi då kräva av våra barn att dom ska hantera lögner?
Om jag hade sagt till Leo att hans morfar var bortrest hade jag aldrig hört slutet på när han kommer hem.

Nej, för min del tycker jag att det är bäst att säga som det är men som sagt på barns nivå!
2011-01-23 | 21:19:21

Riktigt irriterande..Vad Är Skillnaden?

Vad är skillnaden på att vara mamma och att vara pappa?

Jag är inte uppvuxen med en pappa så jag kanske ser det annorlunda men för mig är både mamma och pappa lika mycket föräldrar.

När jag prata med en kompis i telefon så fråga hon varför det var så tyst hemma hos mig och då sa jag det att dom var ute på lekplatsen och spela boll med pappa!
Hennes svar på det var "det var ju snällt av han att passa dom så du får lite egen tid".
Tänkte inte på det direkt under samtalet men efteråt blev jag bara mer och mer irriterad över kommentaren.
Hur många gånger som mamma har man inte fått höra att det är så underbart att pappa passar barnen!
Man passar INTE sina egna barn, man tar hand om dom!
Det är ingen som ger mig beröm när jag är ute och leker med dom eller har dom hela dagar för pappa jobbar så varför är det så olika för mamma och pappa?
Det pinsamma är att vad jag kan minas har jag aldrig fått den kommentaren av en man utan det har varit kvinnor, andra mammor.
Är vi kvinnor verkligen så stenålders att vi måste hylla våra män till skyarna för att dom någon gång hjälper till med barnen och visar att dom bryr sig?

För att det inte ska bli sura miner här hemma måste jag ju tillägga att mina barn har en underbar pappa som inte passar sina barn utan verkligen tar hand om dom och mig för den delen!
2011-01-21 | 18:55:07

Nu Är Det Dax Igen..

Nu är det dax för mig att börja blogga igen!

 

Jag är nu gravid i v 35 och det har varit mycket problem fram och tillbaka med vår underbara son som jag väntar.

Han har fått diagnosen hydronefros som betyder att han har ett vidgat njurbäcken och när man är som man är så stressar jag upp mig så mycket att jag tillslut blir sjuk!

Men nu är det bättre igen och jag tänkte att om jag fokuserar på att skriva så är det ett sätt för mig att släppa ut all stress!

Så nu jäklar kommer jag med mina åsikter igen!

2010-10-06 | 19:12:30

Panik....

Nu är det panik i familjen Lindström/Alfredsson!
Vi var och hälsade på min sambos föräldrar i Stockholm och på något sätt fast jag tyckte att jag hade kollat över allt
så lyckades jag glöma min fön och plattång!!
Alla som känner mig väl vet hur jag ser ut när det inte är plattat...typ en blandning mellan ronja rövardotter och skogsmulle!!
Gud nu är det en lång väntan tills posten kommer och tyvärr så är jag så illa tvungen att gå och jobba imorgon!
Ja ja inte mycket att göra men gud nåde den som tar fram en kamera dom närmaste 5 dagarna!!!

2010-10-06 | 09:42:51

Skrik Morgon...

Idag känns som att det kommer att bli en lång dag!
Har en hel del ärenden som måste göras men hur motiverad är man när morgonen bara börjar med bråk och skrik?
Sen när man tittar ut blir man ju inte mycket mer upp piggad det ser gråt och tråkigt ut bara...
Ja ja det är inte mycket att be för det är bara att rycka upp sig och ta tag i allt.
Lägger i alla fall upp lite bilder som jag tog när naturen så lite trevligare ut!



Ramarna och texten är till lagda vi www.picnik.com som är en jätte bra sida där man kan redigera och ha roligt med sina bilder.
Den rekomenderas varmt!
2010-10-05 | 18:39:26

Vad Har Hänt?

Har suttit en stund nu med baren och kollat på diseny...vad har hänt?
När jag var liten så titta man på Björnes magasin och annat som man faktiskt lärde sig något vettigt av.
Det som dom titta på nu handla om en kille med goda fe föräldrar och att han blev mobbad hela tiden.
Så det han gjord var att han önska han var större så han kunde ge igen och inte nog med det så läste dom ur sin "mobbar handbok" och där stod det att om man kan slå ner den andre killen så vinner man hanns tjej som belöning.

Så det är det våra barn ska lära sig nu, lös det inte med ord utan våld och kvinnor har ingen vilja eller talan utan dom är ett pris som man kan spela om.

Inte konstigt att det är så mycket krig och att kvinnosynen är som den är.
Redan i tidig ålder så blir dom drillade till att tro bara du kan få allt du önskar dig så blir du lycklig!

Jag kan säga att jag kommer vara mer uppmärksam på vad dom egentligen tittar på för det behöver inte bara vara alla action program för dom som är dåliga.
Detta såg ut som en jätte gullig barn serie men det är moralen i det hela som var fel!
2010-10-05 | 18:36:04

Lite Om Mig....

Man kan väl säga att jag är en ung mamma.
Jag var 16 år när jag blev gravid med min son och precis 17 år när jag fick han.
Många frågar om jag inte ångrar det då jag har missat min barndom men min fråga till dom är vad har jag missat?
Fjortisfester, onödiga pinsama ögonblick pga fylla och alla bråk med mamma när man bor hemma?
det kanske låter som att jag bara skriver det negativa med att vara ung men jag kan se att mitt liv hade gått åt det hållet.
Jag säger inte att det är för alla och man ska inte bli det för att lösa problemen i sitt liv.
Det är många fördomar mot unga mammor och det gör att man måste jobba ännu hårdare för att bevisa att man kan ta hand om ett barn och att man inte bara är ett barn själv.
Men för min del var det dax att växa upp och ta ansvar för någon annan och för mig själv så klart.
2007 var det dax igen och i januari fick jag min dotter.
Precis innan jag fick henne så separerade jag och barnens pappa och med det kom en hel ny uppsättning av fördomar.
Nu var jag ju inte bara ung jag var ensam med ett barn och jag var gravid, många oja sig över hur detta skulle gå.
Men allt gick bra och 2008 bestämmde jag mig för att det var dax att att tag i min utbildning som jag hade missat och jag började läsa till undersköterska.
Under min utbildning träffa jag min nuvarande underbara sambo!
Jag kunnde inte ha önskat mig en bättre sambo, pappa till mina två då små barn och till det som vi gemensamt ska ha i mars 2011.
Han har från första stund sett barnen som sina egna och gett av hela sitt hjärta till både mig och dom.
Det var lite om mig och vill ni veta något så är det bara att fråga!