.

Min underbara son på 6 år fråga mig idag, hur dog ingamormors föräldrar?
(Ingamormor är barnens namn på gamlamormor)
Då kom jag att tänka på första gången han fråga mig om döden.

Jag har alltid haft tanken att man ska vara ärlig mot barn men hålla det på dera nivå.
Leo fråga mig första gången när han var 3,5 år varför han inte hade en morfar och jag förklara för han som det var.

Att hans morfar blev sjuk och att det inte gick att bota så nu är han i himmeln istället.
Några dagar efter att vi hade pratat ville dagis ha ett möte med mig och jag förstod inte riktigt varför.
Då hade Leo tydligen pratat med en av sina kompisar och berättat vad jag sagt om döden och att hans morfar var död.
Detta accepterades inte på dagis för sånt fick man inte prata om med så små barn för det behöver dom inte veta!
Självklart var min fråga då vad jag skulle ha svarat honom?
Jo, jag skulle ha sagt att han var bortrest eller något liknande för barn kan inte hantera döden.
Ska vi då kräva av våra barn att dom ska hantera lögner?
Om jag hade sagt till Leo att hans morfar var bortrest hade jag aldrig hört slutet på när han kommer hem.

Nej, för min del tycker jag att det är bäst att säga som det är men som sagt på barns nivå!